Hoppa till huvudinnehåll

Från mörker till ljus med Mozart

19.00 - torsdag 22 april 2021
Inspelat i De Geerhallen, Norrköping


Föregående konsert Nästa konsert

Personlig och stämningsladdad pianokonsert

LÄNK TILL KONSERTEN KOMMER HÄR >>

Mozart är både odödlig och omistlig. Vi presenterar en konsert som tar oss från mörker till ljus i mästarens värld. 


  • Ändrat program och dirigentbyte. Den här konserten som från början hette Dansant pianokonsert har fått ändrat program och kommer att sändas på SONs digitala scen. Ursprungligen skulle vi ha framfört verk av Brahms, Wennäkoski och de Falla. 
  • Håll dig uppdaterad om biljettsläppet här på webbplatsen, i sociala medier och via vårt nyhetsbrev. Prenumerera på nyhetsbrevet här >>

Wolfgang Amadeus Mozart (1756-1791)

Pianokonsert nr 24 c-moll K491
Allegro
Larghetto
Allegretto

Under början av 1786 arbetade Mozart som intensivast med operabuffan Figaros bröllop. Men som alltid avbröts arbetet nu och då av andra uppdrag och av andra verk som pockade på att få bli nedskrivna. Första veckan i mars blev en pianokonsert i A-dur färdig. Den var ljus, enkel och graciös – en öppen och älsklig musik. Men Mozart var en kluven mästare och mitt uppe i det humoristiska operaspektaklet trängde också tragedi och allvar fram. Tre veckor efter den förra pianokonserten var det dags för en ny, denna gång i c-moll. Kontrasterna kunde inte vara större. Nu är strukturen komplicerad, orkestersatsen rik och varierad, tonen mörk.

Huvudtemat i första satsen presenteras unisont i orkestern och får tvärs genom satsen spela rollen av en slags refräng. När pianot kommer in tar det upp ett annat tema, som ändå visar viss släktskap. Denna metod hade Mozart endast använt en gång tidigare och det var i pianokonserten i d-moll (nr 20). Några fler mollkonserter skrev han inte. Denna första sats är mera symfonisk än konsertant och orkestern är den största som Mozart föreskrivit i såväl konsert- som symfonisammanhang.

Mot detta kraftprov framstår det enkla Larghettot som en bjärt kontrast, även om den lyhörde lyssnaren märker gråten bakom leendet. Formellt är satsen ett rondo med väl utarbetade träblåsarepisoder. I finalen genomgår ett ganska enkelt men sorgset tema åtta variationer, med flera repriser. Variationerna pendlar mellan ljusa stämningar, hårda angrepp och förtvivlad vilsenhet. Det blir en stämningsladdad mångfald.

Troligen uruppförde Mozart själv sin konsert den 7 april i Burgteatern i Wien. Han hade inte själv skrivit någon kadens, den improviserade han efter stundens ingivelse. Efter denna mycket personliga och öppenhjärtiga musik kunde han återgå till Figaro (K492) och utan avbrott fullborda operan.

 

Symfoni nr 35 Haffner D-dur K385
Allegro con spirito
Andante
Menuetto
Finale: Presto

Borgmästaren i Salzburg hette Siegmund Haffner. I juli 1776 gifte sig hans dotter, och till bröllopsdagen hade Mozart komponerat en specialskriven Serenad (K250). Vänskapen mellan familjerna var god. Sex år senare var det dags för borgmästaren själv att hyllas med musik av Mozart, och även den här gången blev det en Serenad. Anledningen var att borgmästaren adlats. Mozart hade vid det laget hunnit flytta till Wien, så beställningen förmedlades av hans pappa Leopold. Men Mozart var inte glad i uppdraget, han hade fått alldeles för kort tid på sig. ”Jag är nerlusad av arbete. På söndag måste mitt arrangemang av ’Enleveringen ur seraljen’ för blåsinstrument vara färdig, och nu ber du mig om en serenad också. Hur i all världen kan du göra det? Det får bli om nätterna ...”

När Mozart efter evenemanget fick noterna tillbaka till Wien, och han kunde betrakta dem i lugn och ro, blev han riktigt överraskad: ”Den nya Haffnerserenaden har förvånat mig, för jag kom inte ihåg en ton av den. Den måste ha gjort stor verkan.”

Han pratar om en Serenad, och en serenad var det faktiskt fråga om även i det har fallet. Men när Mozart i mars 1783 tog upp musiken på programmet för en konsert i Wien opererade han bort en inledande marsch (K408) och en nu försvunnen menuett. Kvar blev en normal fyrasatsig symfoni, och det är i den formen vi idag känner verket som Haffnersymfonin.

Musiken börjar pompöst och festligt, medan andantet är älskvärdheten personifierad. Menuetten är stolt och dess mellandel graciös. Finalen ska spelas så snabbt som möjligt, och dess huvudtema påminner om en aria (Osmins ”Ha, wie will ich triumphieren”) ur den ovan nämnda opera som skulle bearbetas för blåsare. Visst blir man upprymd av festyran, och publiken i Wien har väl heller aldrig hyllat Mozart så hjärtligt. Till och med kejsaren bevistade hela konserten, vilket var en sällsynthet. Men Symfoni nr 35 är mer än så: musiken är ett musikantiskt och kontrapunktiskt mästerverk!

Stig Jacobsson

  • Nelson Goerner, piano
    Nelson Goerner, piano

Dela


AKTUELLT

SONs digitala scen

Här hittar du alla aktuella inspelade konserter.

AKTUELLT

Senaste nytt om konserterna

​Information om biljetter, abonnemang samt SONs digitala scen.

Trygga konsertbesök

Så får du säker scenkonst med SON.

Om orkestern

Musikerna

Vilka spelar i SON? Lär känna dem här!