Hoppa till huvudinnehåll

Barber & Sibelius

18.00 - Wednesday 15 September 2021
Crusellhallen, Linköping


Föregående konsert Nästa konsert

Stjärnsolist i Barbers Violinkonsert

Onsdag 18 augusti kl 10 släpps fler biljetter till september och oktober månads konserter.
Vi följer de restriktioner som då gäller och släpper upp tillåtet antal lösbiljetter till försäljning.
Du kan förboka mat eller pausfika till denna konsert. Se Linköping Konsert och Kongress >>


Esther Yoo
”Förebilden för den moderna tidens violinsolist”. Så skriver den erkända musiktidningen The Strad om Esther Yoo i sitt augustinummer, där Yoo också porträtteras på omslaget. Denna unga amerikanska violinsolist är ett sprakande stjärnskott på den internationella musikhimlen.  

Esther Yoo föddes i USA 1994 och växte upp i Belgien och Tyskland. Hon framhåller gärna sitt koreanska ursprung och bor för närvarande i Sydkorea. Esther Yoo började spela violin som 4-åring, debuterade som 8-åring och blev som 16-åring den yngsta vinnaren någonsin av den internationella Jean Sibelius-violintävlingen. Sedan dess har utmärkelserna rasat in. Hon spelar över hela världen med världskända dirigenter som Vladimir Ashkenazy, Gustavo Dudamel och Esa-Pekka Salonen, och med orkestrar som Los Angeles Philharmonic, BBC Symphony Orchestra, Seoul Philharmonic och Deutsche Radio Philharmonie.  

Naturligtvis matchas Esther Yoos skicklighet av ett unikt instrument. Hon spelar på en Stradivarius från 1704, som kallas för Prins Obolensky.  Hennes starka närvaro i sociala medier är desto modernare, med tusentals personer som följer hennes personliga och positiva inlägg på Facebook och Instagram.  

I recensioner beskrivs Esther Yoos spel som själfullt och förtrollande. Barbers violinkonsert är ofta återkommande i hennes repertoar, så Norrköpingspubliken kan förvänta sig ett fängslande framförande. 

Den tyske dirigenten Karl-Heinz Steffens gjorde några bejublade konserter med Norrköpings Symfoniorkester med Brahms fyra symfonier innan han valdes som SONs chefdirigent för ett förordnande på tre år. 
Ord som ”mästare”, ”fullständig kontroll”, ”succé” och ”totalkoll” fanns i recensionerna med högsta betyget efter konserterna med Brahms samtliga fyra symfonier i Norrköping och Linköping. Karl-Heinz Steffens möttes också av publikens stående ovationer.

Steffens själv fann omedelbart en konstnärlig förståelse hos orkestern, och ”vi hade helt enkelt väldigt kul när vi jobbade ihop. Att musicera är ett livslångt sökande efter den konstnärliga sanningen i varje verk. Jag är lycklig över att personligen få fortsätta den upptäcktsfärden hand i hand med en så fin orkester”, säger Karl-Heinz Steffens.

Karl-Heinz Steffens är en mycket efterfrågad gästdirigent och har bland annat dirigerat Berlinfilharmonikerna, Bayerska Radions Symfoniorkester, Tonhalleorchester i Zürich, City of Birmingham Symphony Orchestra och Philharmonia Orchestra i London. Tidigare i år gjorde han sin amerikanska debut med Toronto Symphony Orchestra. Hans tid som chefdirigent för Staatsphilharmonie Rheinland-Pfalz i Ludwigshafen kantades av priser och utmärkelser från såväl skiv- som förlagsbranschen. Som operadirigent har han bland annat framträtt vid La Scala i Milano, Staatsoper unter den Linden i Berlin, Den Norske Opera i Oslo och vid Zürichoperan. Sedan ett drygt år är han chefdirigent vid statsoperan i Prag. Karl-Heinz Steffens har inte bara dirigentens utan också musikerns perspektiv i bagaget. Innan han satsade på dirigentkarriären spelade han klarinett i Berlinfilharmonikerna och Bayerska Radions Symfoniorkester och var dessutom en mycket framgångsrik klarinettsolist.

Samuel Barber (1910–1981)
Violinkonsert op 14 (1939)
Allegro
Andante
Presto in modo perpetuo

Samuel Barber var en sympatisk man utan armbågar, och han vann allas hjärta och fick många utmärkelser. Endast 28 år gammal utsågs han till kompositionsprofessor vid Curtis Institute, där han själv studerat några år tidigare. då hade han redan erövrat det åtråvärda Pulitzerpriset två år i rad, och senare skulle han få det ytterligare två gånger, liksom han tilldelades det amerikanska Rompriset och ett värdefullt stipendium från Guggenheimstiftelsen. Han blev hedersdoktor vid Harvard och verkade som vicepresident i Interntional Music Council, ett UNSECO-organ inom FN.

Med all rätt räknas Barber också till de få riktigt stora amerikanska tonsättarna, och till hans viktigaste verk hör hans tre solokonserter, skrivna för piano, cello och violin. Violinkonserten är fylld av melodier och gripande tankar. Själva inledningen hör till violinlitteraturens vackraste infall och är med sitt trånande utspel unik bland nutida konserter.

Barber började komponera konserten 1939 när han befann sig i Schweiz, och han hann skriva de två första satserna innan kriget bröt ut. När den tilltänkte solisten fick ta del av denna musik tyckte han att solostämman var alldeles för lätt. Den sista satsen komponerade Barber under brinnande krig hemma i USA – och den musiken fann samme tilltänkta solist alltför svår! Idag vet vi att Barber komponerade ett riktigt mästerverk.

Jean Sibelius (1865–1957)
Symfoni nr 2 D-dur op 43
Allegretto
Tempo andante ma rubato
Vivacissimo
Finale: Allegro moderato

Tidigt på våren 1901 befann sig Jean Sibelius i den lilla staden Rapallo på Italiens västkust, och det var där han påbörjade sin andra symfoni. Senare på hösten skrev han färdigt symfonin hemma i Finland och han dirigerade själv uruppförandet i Helsingfors den 8 mars 1902. Mottagandet på hemmaplan blev så entusiastiskt att symfonin inom kort måste spelas på nytt tre gånger. Kritikerna menade att ”en sådan tonsättning har aldrig tillförne klingat hos oss”.

Symfonin betydde en viktig vändpunkt i Sibelius liv. Hittills hade han gärna hämtat sitt stoff från Finlands sagoomspunna forntid och inspirerats av det finska folkeposet Kalevala. Men nu vände han sig ut mot Europa och sin egen tid. Han gick även in i sig själv, analyserade sitt liv och fann i sin egen personlighet ett nytt material för sitt skapande.

Men det finns också de som tolkat in alldeles för mycket. Några gick så långt att de kallade symfonin för ”Befrielsesymfonin”, men allt detta måste betraktas som efterkonstruktioner. Sibelius hävdade alltid att allt han skrivit saknade litterärt, berättande innehåll.

Några har på grund av romantiskt nationalistiska fantasier tolkat andra symfonin som en patriotisk dikt i toner, direkt riktad mot det ryska förtrycket. Symfonin betraktades på det viset som en mer omfattande parallell till tondikten Finlandia (1899), något som Sibelius helt säkert inte alls avsett.

Allt är inte heller allvar och kamp, här finns förvisso också ljus och idyll, så det förvånar inte att detta blivit Sibelius mest spelade symfoni. Hans arbetsstudio i Rapallo var inbäddad i prunkande grönska, och detta har säkert påverkat tonspråket.

Bakom musiken anar man ett trotsigt, obändigt temperament som hastigt och oberäkneligt skiftar mellan drömmar och lidelsefulla utbrott. Man kan tycka att flera av satserna bara består av en lång rad obesläktade fragment. Men med mästarens starka musikaliska logik samlar han ihop alla infall och fragment till ett förtätat och suggestivt konstverk.

Som alltid med personlig och ärlig musik, mottogs Sibelius andra symfoni med diametralt motsatta åsikter. Amerikanen Virgil Thomson skrev i sin allra första recension i The New York Herald Tribune 1940 att symfonin är ”vulgär, självgod och provinsiell bortom all mening”. Men många ur samtiden blev djupt gripna av detta mästerverk. En tid efter det första framförandet av denna symfoni i Stockholm 1903 sände den svenske tonsättaren Wilhelm Stenhammar ett hänförande brev till Sibelius: ”Du härliga människa, det är ju hela fång av under du hämtat upp ur det omedvetnas och outsägligas djup. Det som jag anade har besannats: Du står denna stund för mig som den främste, den ende, den outgrundlige. Du har ruskat i mig så att jag inte kan glömma det.”.

Stig Jacobsson

  • Chefdirigent Karl-Heinz Steffens. Foto Mats Bäcker
    Chefdirigent Karl-Heinz Steffens. Foto Mats Bäcker

Dela