HÄR KOMMER LÄNK TILL KONSERTEN >>

– Om du frågar mig, så kan Schuberts stråkkvintett vara ett av de fem bästa musikverk som någonsin skrivits, säger Henrik Marmén, SONs konstnärlige chef.

Konserten direktsänds samt spelas in för publicering vid senare tillfälle.

Franz Schubert (1797-1828)
Stråkkvintett i C-dur op 163 D956 (1828)  
1. Allegro ma non troppo
2. Adagio
3. Scherzo: Presto. Trio. Andante sostenuto
4. Allegretto

Stråkkvintetten i C-dur är en av Franz Schuberts allra sista kompositioner. Han skrev den några månader efter den stora C-dursymfonin, den som brukar kallas nr 9. De båda verken delar således tonart, men också konstnärlig resning och himmelska dimensioner. Under augusti-september 1828 var kvintetten under arbete, och det är värt att lägga märke till att tonsättaren markerade allvaret i sitt uppsåt genom att till den vanliga stråkkvartetten lägga ytterligare en cello, och inte en viola, vilket Beethoven och Brahms gjorde i sina kvintetter.

Här har vi att göra med den tidiga romantikens största kammarmusikverk, såväl i innehåll som i omfattning. Samtidens förläggare och publik var förskräckta över denna koloss, och det dröjde till 1850 innan den spelades offentligt för första gången, och till 1853 innan den kom ut i tryck med det fantasifulla opusnumret 163.

Ytligt sett följer denna kvintett de mest konventionella formtraditionerna med sonatform och ungerskinfluerat finalallegretto. Men tonsättaren har sannerligen fyllt dessa former med nytt, personligt innehåll och en känslosamhet som pekar långt fram i tiden. Det är en rik musik, där den långsamma satsens enkla men oerhört innerliga tragik står i skarp kontrast mot scherzots vilda jakt i prestotempo.

Stig Jacobsson

Håll dig uppdaterad här på webbplatsen, i sociala medier och via vårt nyhetsbrev. Prenumerera på nyhetsbrevet här >>