Hoppa till huvudinnehåll

Säsongspremiär i Linköping!

19.00 - Friday 3 September 2021
Crusellhallen, Linköping


Föregående konsert Nästa konsert

Strålande säsongspremiär med Peleggi och Fliter

Välkomna till säsongspremiär med musik av Chopin och Tjajkovskij!

  • Nu har vi öppnat för publik! Högst 300 personer i salongen, säkra avstånd och öppet köp på biljetterna.
  • Via Linköping Konsert & Kongress kan du boka förtäring till konserten Boka förtäring >>

Valentina Peleggi är sedan 2020 musikalisk ledare för Richmond Symphony (Virginia USA), och hon har studerat för bland andra Sir John Eliot Gardiner, Seymon Bychov, Christian Thielemann, och David Zinman. Hon har framträtt med en lång rad berömda orkestrar världen över, däribland Royal Philharmonic Orchestra, BBC National Orchestra of Wales och Baltimore Symphony Orchestra. 2018 påbörjade hon en tvåårsperiod vid English National Opera och ledde då föreställningar av operor som Carmen, Bohème, Orfeus i underjorden, och Dido och Aeneas. Hon har även arbetat med många andra operahus, som det i Lyon.

Ingrid Fliter föddes i Buenos Aires 1973 och debuterade med en egen pianorecital som elvaåring. Hon var sexton när hon första gången framträdde offentligt i en pianokonsert på Teatro Colón. På rekommendation av Martha Argerich flyttade Fliter till Europa där hon fortsatte studera i Freiburg, Rom och Bologna, förutom att hon deltagit i mästarklasser för bland andra Leon Fleisher, Louis Lortie och Zoltán Kocsis. I sitt hemland vann hon ett flertal tävlingar, och i Europa vann hon första pris i Cantu Internation Competition, och fjärde pris i den krävande Ferruccio Busoni-tävlingen i Italien. Hon tilldelades silvermedaljen i International Frederick Chopin-tävlingen i Warszawa 2000, och hon var 2006 den femte mottagaren av Gilmore Artist Award, den första kvinna som tillerkändes utmärkelsen. BBC Radio 3 utnämnde henne till New Generation Artist för perioden 2007–09. Hon har sedan dess gjort en imponerande internationell karriär.

Grażyna Bacewicz (1909–1969)
Musik för stråkar, trumpet och slagverk
Allegro
Adagio
Vivace

Få kvinnliga tonsättare har skördat sådana framgångar som Grażyna Bacewicz. Länge var hon mest känd som en lysande violinist, elev till bland andra Carl Flesch, och med en imponerande europeisk karriär. Men hon hade också studerat komposition, hemma i Polen och i Paris för den legendariska Nadia Boulanger. Hon komponerade en mängd verk, till en början gärna i neoklassisk stil, ibland även med folkloristiska inslag. Efter 1954 ägnade hon sig på heltid åt att komponera, samtidigt som hennes tonspråk blev radikalare i anslutning till den polska musikens stora internationella genombrott. Förutom fyra symfonier, två cellokonserter, sju stråkkvartetter och operan Kung Arthurs äventyr, komponerade hon med förkärlek för sitt eget instrument. Det blev sju violinkonserter och fem violinsonater.

Den nu aktuella Musik för stråkar, trumpet och slagverk tillkom 1958, och visar ett radikalt tonspråk som har fjärmat sig från det folkliga och det klassiska. Här finns ett annat musikaliskt språk där melodierna spelar mindre roll, medan dynamiken förändrar musikens täthet. Men ändå kan man hävda att den första satsen följer sonatformen. I den andra satsen lugnar det ner sig med korta soloinslag från musikerna i orkestern. Finalen är som ett kalejdoskop av musikaliska idéer inom ramen för ett rondo.

Musiken kan väcka visuella intryck, något som också flera koreografer tagit fasta på när de skapat baletter till detta verk, som dedicerades till den kände polske dirigenten Jan Krenz.

Frédéric Chopin (1810–1849)
Pianokonsert nr 2 f-moll op 21
Maestoso
Larghetto
Allegro vivace

Ingen har väl revolutionerat pianomusiken lika genomgripande som Frédéric Chopin. Han gav den sublima undertoner, gjorde den drömsk och raffinerad. Hans utnyttjande av klaviaturen och pedalerna öppnade nya dörrar. För det allra mesta komponerade Chopin för ett ensamt piano, men det finns också några kammarmusikverk och sånger, samt några verk för piano och orkester. Han komponerade inte något enda verk utan piano.

Bland halvdussinet verk för piano och orkester räknas de båda konserterna som de allra finaste. Att konserterna skrevs i bakvänd ordning, är inte mycket att bry sig om. Det finns många liknande exempel i musikhistorien. Den pianokonsert som är aktuell i afton är i alla fall den första Chopin komponerade, året var 1829. Att den ändå kallas ’nr 2’ beror på att den inte kom ut från trycket förrän 1836, och då hade Chopin redan hunnit skriva ännu en konsert, som redan publicerats.

Man hör ofta sägas att Chopin skulle ha problem med att skriva för orkester, och det är möjligt att man kan finna en och annan svaghet i orkestersatsen. Men viktigare är ändå att trycka på den förtrollande magi han förmår måla upp. Lyssna bara på det suggestiva surrandet i andra satsen. Det blir en perfekt bakgrund till pianots lidelsefulla sagoberättande. Men det är ändå pianot som är hans naturliga uttrycksmedel. I denna förstlingskonsert sneglar Chopin ibland på de stora förebilderna, och han håller sig noga till det klassiska formschemat. I första satsen bjuder han på rika melodiska idéer, medan andra satsen skildrar en nattstämning. I finalen brakar så det virtuosa lös.

Uruppförandet ägde rum vid Chopins debutkonsert i Warszawa den 17 mars 1830. Hade han varit okänd dessförinnan, så var han nu redan en berömdhet.

Peter Tjajkovskij (1840–1893)
Symfoni nr 4 f-moll op 36
Andante sostenuto
Andantino in modo di canzona
Scherzo (Pizzicato ostinato)
Finale: Allegro con fuoco

Tjajkovskij skrev sin fjärde symfoni under vintern 1876–77, och därmed inledde han sin sena symfoniska stil; den som skulle kulminera i de djupt personliga och tragiska symfonierna nr 5 och 6. I fjärde symfonin hittar man fröet till denna utveckling. Han hade nyligen brevledes fått kontakt med den förmögna änkan Nadezhda von Meck, vilken han aldrig träffade, men ändå uppehöll en intensiv brevkontakt med under decennier. Hon gav honom ett generöst tilltaget årligt ekonomiskt underhåll. I maj 1877 skrev han i ett brev till henne: ”Jag är helt absorberad av min symfoni, vilken jag påbörjade i vintras. Jag skulle vilja dedicera den till Er, för jag tror ni i den hittar ett eko av era innersta tankar och känslor.” Men symfonin blev inte färdig då. Han avbröt arbetet för att i stället hänge sig lika fullständigt åt operan Eugene Onegin. Dessvärre fick han sedan i verkliga livet uppleva de fasor som tagit form på operascenen: han kastade sig huvudstupa in i ett katastrofalt äktenskap med påföljande självmordsförsök och flykt till Italien. Han orkestrerade symfonin i Venedig och San Remo, och han var fortfarande kvar i Italien när symfonin urupp­fördes av Nikolaj Rubinstein den 22 februari 1878.

”Du frågar om symfonin har ett program. Som regel besvarar jag sådana frågor negativt och ett mer korrekt svar är verkligen inte lätt att ge. Hur ska man kunna hitta ord för de vaga känslor man haft i tankarna under arbetets gång? Utvecklingen är helt lyrisk, den sipprar ur en konstnärs själ i musik precis som en poet formulerar sig i ord. Skillnaden är att musik till och med är subtilare än ord när det gäller att uttrycka otaliga fina skiftningar i känsla och humör… Men denna symfoni har ett program, åtminstone är det möjligt för mig att i ord skissa vad musiken vill skildra … naturligtvis bara ungefär. Introduktionen rymmer fröet till hela verket, idén ur vilken det hela växer. Det representerar ödet, den mäktiga kraft som hindrar vår strävan efter lycka …”

Första satsen handlar om livet som helhet, om krassa realiteter, glada drömmar och högtflygande visioner. Lugnet lägger sig. I andra satsen skildras den melankoliska längtan som lägrar oss i ensamheten efter en dags arbete. Den är vacker men sorgesam och man förlorar sig i minnen. Ett nordiskt vemod sprider sig över den melodi i oboe som inleder satsen. Tredje satsen är mest broderi över grundlösa tankar, sådana man får när man druckit en del. Konstiga griller fyller snart sinnet. Det är en utåtriktad och glad scherzosats som utmärkes av stråkarnas pizzicatospel. När du inte själv kan hitta lyckan, sök den hos andra: det är motivet för finalen. Rör dig bland massorna. Han brister ut i det mest bombastiska utspel. Som melodiskt motiv inför han den ryska folkvisan ’På ängen stod en liten björk’. Det finns grader av lycka, stor och liten, finn tröst i andras lycka och ditt liv blir uthärdligt. Sådana tankar fyllde Tjajkovskij under arbetet, och det resulterade i en gripande bekännelse. Symfonin blev ett sätt för honom att skriva av sig sin djupa depression och förtvivlan.

Stig Jacobsson

  • Solist Ingrid Fliter piano. Foto Gary Houlder
    Solist Ingrid Fliter piano. Foto Gary Houlder
  • Valentina Peleggi, dirigent.
    Valentina Peleggi, dirigent.

Dela