Hoppa till huvudinnehåll

Svensk jubileumsfest

19.00 - torsdag 7 oktober 2021
De Geerhallen


Föregående konsert Nästa konsert

Världspremiär för Jubelhemd av Streich

Uruppförande av SONs beställningsverk med anledning av Kungliga Musikaliska Akademiens 250-årsjubileum. Den andra jubilaren i denna konsert är tonsättaren Wilhelm Stenhammar som föddes för 150 år sedan. Det firar vi med Stenhammars symfoni nr 2. Introduktion med Tanja Kaitaniemi och intervju med Lisa Streich.

Dirigenten Fredrik Burstedt inledde sin musikaliska bana som violinist och har efter sin debut med Sveriges Radios Symfoniorkester varit internationellt efterfrågad som konsertmästare och solist.
Studierna i dirigering inledde Fredrik för Jorma Panula, och han har även haft undervisning av bl.a. Daniel Harding, Stefan Solyom och Jukka-Pekka Saraste. I början av sin dirigentbana tilldelades han Kungliga Operans "Sixten Ehrling prize for Young Conductors”, och senare även det prestigefyllda  Herbert Blomstedt stipendiet instiftat av Kungliga Musikaliska Akademien.

2017 tilldelades Fredrik en Grammis för sin porträttskiva av kompositören Mats Larsson-Gothe tillsammans med Västerås Sinfonietta och Helsingborgs Symfoniorkester. Fredrik har även uruppfört flertalet svenska musikdramatiska verk. Urpremiären av Jonas Bolins ”Tristessa” på Kungliga Operan i Stockholm hösten 2018 fick genomgående fantastiska recensioner och utsågs till en av de 5 viktigaste operahändelserna i världen. 

I Vattnäs Konsertlada har han i samarbete med Anna Larsson och Göran Eliasson uruppfört inte mindre än tre Svenska Operor de senaste åren: Silverfågeln av Mats Larsson-Gothe, Kärlekskriget av Paula af Malmborg-Ward samt Norrmalmstorgsdramat av Albert Schnelzer. Säsongen 21/22 gästar fredrik många av de Nordiska Symfoniorkestrarna, samt dirigerar operorna Pajazzo/Gianni Scicci på Värmlandsoperan och Kirke Mechems Tartuffe på Norrlandsoperan. 

Joseph Martin Kraus (1756–1792)
Symfoni D-dur (VB143)
Allegro
Andante un poco largo
Finale: Allegro

Här hemma brukar vi kalla Joseph Martin Kraus för ”den svenske Mozart”. Inte för att han var född i Sverige eller för att hans musik ens påminner om Mozart, men för att de var födda samma år, och för att Kraus bara blev obetydligt äldre än sin mer berömda kollega. Och han var i alla fall verksam i Sverige från 22 års ålder till sin död, med undantag av några längre resor.

Redan i sin födelsestad Miltenberg i Tyskland hade han gjort sig känd som en lovande tonsättare, men också som dramatiker, poet och inflytelserik kulturdebattör. Det var när hans svenske studiekamrat Carl Stridsberg berättade om Gustav III:s planer på en svensk opera för honom, som han lystrade till och tog det djärva beslutet att resa högt upp i den vilda Nord.

Det tog tid innan kungen uppmärksammade honom. Men efter ett framförande av hans opera Prosperin insåg Gustav att han hade ett geni i sin närhet. Kraus fick uppdraget att skriva den storslagna opera som skulle inviga Gustavs nybyggda operahus. Det blev Dido och Aeneas, det kanske största och längsta operaverk som någonsin skrivits i Sverige. Dessvärre blev det ingen premiär – för strax före invigningen rymde huvudrollsinnehaverskan från landet, jagad av skulder och fordringsägare. Operan uruppfördes faktiskt inte förrän under jubileumsåret 2006, och då i Stuttgart.

Hovet lät Kraus som kompensation för den uteblivna premiären göra en längre studieresa ut i Europa 1782–87. Det längsta och viktigaste uppehållet gjorde han i Wien, där han träffade Joseph Haydn. Däremot tycks ”den svenske Mozart” aldrig ha träffat den riktige Mozart. Men visst kände han till honom. Åtminstone senare i livet. När Mozart dött skrev Bellman en dikt till hans minne, och den tonsatte Kraus. Bellman och Kraus var goda vänner och samarbetade i många sammanhang.

Under en period var man osäker på vem som komponerat den nu aktuella symfonin i D-dur. Man har hittat den i flera källor, oftast med tonsättarnamnet ”Haydn”, bland andra en i Paris tryckt utgåva från 1786, vilket onekligen avslöjar en del om musikens kvaliteter. Men det råder ingen tvekan om att detta var en piratutgivning, vilket under denna tid utan copyright-regler, var tämligen vanligt. Förlaget kunde sälja mer om det var ett känt tonsättarnamn. Men det är tack vare denna piratutgivning symfonin är bevarad! Kraus eget originalmanus brann nämligen upp när Kungliga Teatern brandhärjades 1825, men man hade gjort tillräckligt med noteringar om musiken för att kunna garantera att det verkligen är Kraus som är tonsättaren.

Lisa Streich (f 1985)
Jubelhemd
Concerto grosso för trumpet, slagverk, harpa, viola och orkester
Beställningsverk och uruppförande!

Lisa Streich är född i värmländska Norra Råda och har studerat komposition, elektroakustisk musik och orgelspel vid Hochschule für Musik und Tanz i Köln, IRCAM (Institute de Recherche et Coordination Acoustique/Musique) i Paris, Mozarteum i Salzburg, kyrkomusik och musikvetenskap vid Humboldtuniversitetet i Berlin och vid Musikhögskolan i Stockholm (professor William Brunson). 2008 var hon finalist i Musica Nova International Electroacustic Music Competition i Prag. Hennes musik har spelats runt om Europa, Israel, USA och Kanada. 2013 tilldelades hon ett ”Busoni Förderpreis” av Berlin Kunstakademie, med motivering att Lisa Streich är en kompositör som i förlängningar och nyanser kan föreställa sig klanger. Hennes musik är präglad av rikhaltiga speltekniska möjligheter, utan att förfalla till effektsökeri. Hon har en stor förmåga att skapa en strukturell precision och differentiering, alltid med något viktigt att förmedla. Om sin nya komposition Jubelhemd berättar hon själv:

”Jubelhemd/Jubelskjorta är ett verk som rent tankemässigt arbetar med två 1900-tals konstverk. Det ena är ”Jubelhemd” av Markus Schinwald, det andra ”Perfect Tomato” av Sally Mann. ”Jubelhemd” visar en specialkonstruerad skjorta där den som har på sig skjortan bara kan bära den med uppåt sträckta armar i en jubelgest. ”Perfect Tomato” är ett fotografi som har tomaten i fokus, men det som egentligen fångar åskådarens uppmärksamhet är ett barn med uppåt sträckta armar som verkar änglalikt på grund av att skärpan här är suddig.

För mig handlar stycket om tre aspekter: För det första om det forcerade jublet – stycket är skrivet till Kungliga Musikaliska Akademins 250-års jubileum. I en tid, då det på grund av pandemin varit förbjudet att gemensamt musicera eller lyssna på musik tillsammans, kändes det problematiskt att skriva ett stycke av jubelkaraktär. I stycket finns talrika jublande moment, men de innehåller också alltid ett kontrasterande moment.

För det andra handlar stycket om en extrem hantering av ackord. Jag har använt mig av inspelningar från nätet där körer hörs sjunga oprecist i intonationen men där just det icke-perfekta har en, som jag tycker, särskild skönhet i ackorden. Det är detta oprecisa som jag försöker förstärka i min musik. När jag blir uppmanad att förklara hur jag arbetar med ackord visar jag ofta Sally Manns ovan beskrivna fotografi. Så i mina ackord är orginalackordet eller intervallen fortfarande där och i fokus, men allting som är fel eller speciellt i detta spektrum, givet den mänskliga stämman eller intonationen, blir förstärkt och får huvudfokuset.

Den sista aspekten är uppdelningen av formationen i tre grupper - orkesterns vänstra och högra sida och solisternas kvartett. Jag ser formationen som ”bilden i bilden i bilden”. En eller två av grupperna kan vara i förgrunden eller alla tre men på olika sätt. Vad som intresserar mig här är vad som händer när kontraster som är olika till sin karaktär blir ställda bredvid varandra. Jag vill utforska om de bredvid varandra blir samtidigt förnimbara eller om de tillsammans blir till något annat.”

Wilhelm Stenhammar (1871−1927)
Symfoni nr 2 g-moll op 34
Allegro energico
Andante
Scherzo. Allegro, ma non troppo
Finale. Sostenuto. Allegro vivace

Hösten 1903 uruppförde Tor Mann Stenhammars första symfoni med stor framgång i Konsertföreningen i Stockholm, men samma höst drabbades tonsättaren också av Sibelius andra symfoni. ”Du har ruskat i mig så jag inte kan glömma det”, skrev han till sin finske vän och kollega. Han var helt överväldigad och började ifrågasätta sin egen förmåga. Han tyckte nu att hans egen första symfoni inte var mycket värd, så han drog in den och slog in på en ny väg.

Först 1911 började han på nytt skissa på en symfoni, och under de kommande åren mognade den fram. Själv gav han aldrig någon antydan om att detta skulle var ”nr 2”, och han presenterade den själv som ”nykter och ärlig musik utan klatsch”.

Även om Sturm- und Drang-åren var förbi, så blev Stenhammars tvåa sannerligen ingen torr eller akademisk musik. Hans egen beskrivning är däremot alltför självförnekande. Symfonin lever och skimrar, har en varm nordisk ton, är dansant och gripande. Få svenska symfonier har fått uppleva en sådan internationell uppmärksamhet och spelats in på skiva så många gånger. Oärlig musik skulle aldrig ha överlevt, och nykter ... ja, det är svårt att veta vad han egentligen menade. I alla fall berusar han sig inte i senroman­tiska klangorgier á la Strauss. Och klatsch? Nej, billiga effekter var inget för Stenhammar.

Det märkliga är att Stenham­mar följt sin programförklaring och ändå åstadkommit något helt annat. Han inleder med ett polskatema (men han har ändå inte lånat någon folkmusik!) och bygger upp något mycket personligt och spännande. I andra satsen finns ett nordiskt vemod, snarast i form av en sorts procession. Scherzot dansar förbi och har en triodel med tjusande träblåsarinsatser. Och i finalen imponerar det arkitektoniska bygget. Temperamentsfullt ger han sig i kast med en härlig fuga.

Stenhammar dirigerade själv uruppförandet av sin symfoni i samband med att Göteborgs Symfoniorkester firade sitt tioårsjubileum, och han dedicerade den till orkesterns medlemmar.

TEXT: Stig Jacobsson

Gemensamt beställningsverk av Norrköpings Symfoniorkester, Sveriges Radios Symfoniorkester, Göteborgs Symfoniker och Malmö Symfoniorkester med anledning av Kungl. Musikaliska Akademiens 250-årsjubileum.

  • Dirigent Fredrik Burstedt Foto Nikolaj Lund
    Dirigent Fredrik Burstedt Foto Nikolaj Lund
  • Lisa Streich
    Lisa Streich

Dela


AKTUELLT

Välkommen!

Läs om höstens konserter för publik!