Hoppa till huvudinnehåll

Musiker i fokus: Jenny Augustinsson

Föregående Nästa

"Det här vill man göra varje kväll". Möt Jenny som var med i SONs allra första direktsändning.

14 januari 2021

Hej Jenny! Du var med i SONs allra första direktsändning. Hur var det?

– Det var precis som en blandning mellan vanlig konsert och att göra en inspelning. Jämfört med en inspelning är det en kick, man får mer adrenalin när man vet att folk sitter och lyssnar. Och efteråt hade jag absolutpost-konsertfeeling! Jag kände att det här kan vi väl göra varje kväll hela veckan! Dessutom var det ju en så fin produktion med ljussättningen och allt.

–Men det allra roligaste är ju att spela för publik, för då får man ju också kommunikationen med dem. Man längtar dit.

Via skärmen kommer man musikerna nära, och det syns väldigt tydlig hur ni tittar på varandra när ni spelar. Och du har väldigt fin
kommunikation på scenen. Är det något medvetet?

– Ja, man hoppas ju att man förmedlar den kommunikationen. Kameragrabbarna är ju grymma på att fånga upp det. De vet när vi brukar kolla på varandra. Det är väl inte så att jag tänker på det, men när jag studerade viola för Malin Broman så kom det mer och mer naturligt. Hon är en stor förebild för mig och hon jobbar mycket på det sättet.

– Och ibland är det förstås helt nödvändigt. Stycket av Tower som vi spelade är utmanande, fast det bara är 15 minuter musik och vi hade repat
massor. Det är extremt rytmiskt och allt faller som ett korthus om man inte spelar exakt tillsammans. Då måste vi titta på varandra för att vara spik ihop.

Du till hör ju en exklusiv grupp i SON – en av få östgötar i orkestern!

– Ja, jag är född och uppvuxen i Linköping och gick musiklinjen på De Geergymnasiet. Vår violinist Tanja Kaitaniemi som var presentatör för direktsändningen var min handledare när jag hade prao i SON i åttan.

Och på ett sätt är du helt unik…

– Jag är den enda fast anställda musikern i SON som också har varit med i SONs sportlovsorkester. SON var så stort det kunde bli för mig innan jag började plugga, och det ar helt fantastiskt när det kom upp en tjänst i orkestern, eftersom både min och min sambos familj är här ifrån. Det var en tung provspelning eftersom jag så gärna ville ha jobbet!

Och till sist. Varför blev det viola?

– Jag är inte från en musikerfamilj. Mamma är läkare och pappa agronom, men båda är körsångare och spelar instrument. Pappa älskar opera och tog med mig på sommaropera över hela Sverige när jag var liten. Och en gång när vi såg nyårskonserten från Wien frågade han mig om jag skulle vilja spela något i orkestern. Just då zoomade de in på förstafiolen, så då sa jag ”jag vill spela en så’n där”. Så fick det bli!

– Jag kom in på fiol på musikhögskolan i Oslo, men började spela viola på fritiden för att det var kul och nyttigt. I samband med en kurs i kammarmusik hörde min lärare mig spela viola, och tyckte att det borde uppmuntras. Så han började ge mig extralektioner, på sin privata tid. Och sedan kom jag in på tredje kandidatåret på Edsberg* för Malin Broman. Och nu finns det bara plats för viola i mitt liv!

I serien Musiker i fokus presenterar vi musikerna i SON på ett lite mer personligt sätt. De porträtteras med fotografier av Björn Carlén som till vardags är han violast i SON.

*Edsberg är en del av Kungliga Musikhögskolan i Stockholm


Alla porträtt i serien: Musiker i fokus >>

  • Musiker i fokus: Jenny Augustinsson
    Jenny Augustinsson. Foto: Björn Carlén
  • Musiker i fokus: Jenny Augustinsson
    Jenny Augustinsson. Foto: Björn Carlén (testbild)

Dela