Lär känna instrumenten

Det här instrumentet kallas fiol eller violin. Det hör till familjen stråkinstrument, och spelar den ljusaste stämman där. De som spelar stråkinstrument sitter alltid längst fram på scenen, och violinisterna sitter oftast till vänster. Här får du höra Ruth spela en liten bit musik av kompositören Schubert.

​Altfiolen, eller violan, ser ut som en vanlig fiol. Men den är lite större, och det gör att violan låter mörkare än violinen. Den hör förstås också till stråkinstrumenten. Och de heter så för att man spelar med en stråke - en pinne med tagel spänt mellan ändarna. Vet du vad tagel är? Hästhår! Här spelar Lennart en bit ur en violakonsert - alltså ett musikstycke där hela orkestern spelar, men en viola har huvudrollen och spelar solo.

Cellon är det näst största ståkinstrumentet i en symfoniorkester, och låter mörkare än både violin och viola. Den är så stor att den måste stå på golvet när man spelar. Som stöd finns en utdragbar pinne längst ned. Pinnen kallas stackel. Här spelar Niklaas en marsch av Prokofjev.

Kontrabasen är det största och mörkaste av stråkinstrumenten i symfoniorkestern. Strängarna är också tjockare och längre än på de andra stråkinstrumenten, och det gör också ljudet mörkare. Men man behöver inte vara stor för att spela bas. Här spelar Anna-Cecilia en bit ur “Elefanten” av Camille Saint-Saëns.

Träblåsinstrument ska väl vara gjorda av trä? Men flöjten är ju av metall! Jo, så är det. Men från början var alla flöjter av trä, och därför får flöjten fortfarande höra till den familjen. Har du spelat på flaska någon gång, och blåst över hålet för att få en ton? Så spelar man på en flöjt. Den hålls på tvären, så därför kallas den också för tvärflöjt - fast i symfoniorkestern säger vi flöjt.

Oboen är av trä. För att få ljud i den blåser man genom en löstagbar grej, ett munstycke av bambu som kallas rör. Alla träblåsinstrument har sådana, utom flöjten. Oboen har en hög, speciell ton, som hörs genom hela orkestern. Man brukar säga att den är nasal - den låter som när du håller för näsan och pratar. Här spelar Pelin lite ur Svansjön av Tjajkovskij. Och sedan visar hon vad man gör med den fina fjädern som alla oboister har bredvid sig!

Alla träblåsinstrument går att ta isär i små delar. Så här ser en klarinett ut innan man har satt ihop den. Klarinetten har en hög och skarp ton, och namnet betyder faktiskt “liten trumpet”. Träblåsinstrumenten sitter bakom stråkarna på scenen, för de hörs bra igenom deras ljud. På klarinetten kan man spela alla möjliga sorters musik. Här spelar Johnny en jazzig bit ur en av SONs skolföreställningar.

Fagotten är det största träblåsinstrumentet. Och dessutom är den längre än den ser ut, för den är dubbelvikt. Därför kan den också låta mycket mörkt. Fagottens storebror kontrafagotten kan faktiskt ta den allra djupaste tonen i orkestern. Men här, där Eva spelar en svensk folkvisa, hör du att fagotten kan låta mycket ljus också - och nästan lite som när en människa sjunger.

Bleckblåsinstrumenten är gjorde av metall. De låter väldigt mycket, och därför får de sitta långt bak i orkestern. Längst till vänster sitter valthornen, instrument som ser ut lite som ihoprullade nystan. Valthornet är egentligen jättelångt. Om man skulle rulla ut det skulle det bli nästan fyra meter långt. Därför är det ganska jobbigt att blåsa i ett valthorn. Luften ska ju igenom hela vägen. Här spelar Anna en bit ur den gamla tv-serien Familjen Macahan.

Trumpeten symfoniorkesterns minsta bleckblåsinstrument - men den har ett ljud som tränger igenom det mesta. För att byta ton i alla bleckblås använder man både läpparna och knapparna, som kallas ventiler. Elias spelar början på en symfoni av en kompositör som heter Mahler.

Trombonerna har inga ventiler, som de andra bleckblåsinstrumenten. I stället har den ett drag, som man just drar fram och tillbaka för att få olika toner. Men som alla andra bleckblåsinstrument har den ett munstycke, som ser ut ungefär som en pytteliten kyrkklocka. Det sätter man läpparna emot, och blåser. Eric spelar en bit ur ett stort orkesterverk, och här får du se tydligt hur man blåser i munstycket.

Tuban är det allra största bleckblåsinstrumentet, och låter mörkast av dem. Tuban ser stor och klumpig ut, men kan spela både ljust och lätt. Lyssna på när Ole spelar ett tubasolo ur kompositören Mahlers första symfoni. Känner du igen melodin?

Pukorna är en sorts stora trummor. Men det finns en stor skillnad mot vanliga trummor. På pukorna kan man spela olika toner. De går att ställa in, eller stämma, så att tonerna stämmer med olika stycken som orkestern spelar. Lars spelar en snutt ur en etyd, som är ett musikstycke man använder för att lära sig spela ett instrument.

Marimban är ett slagverksinstrument som man kan spela flera toner på. Ungefär som en xylofon, fast mycket större. Marimban har plattor av trä, och under plattorna sitter det rör som gör tonen starkare. Man spelar med klubbor, som är pinnar med en boll i änden. Här spelar Martin, Petter och Anders en ABBA-låt.

Det finns massor av olika slagverksinstrument. Träpinnar, metallrör som låter som klockor, små trummor, jättestora trummor… Man spelar med händerna, med pinnar av trä som kallas trumstockar eller med klubbor. Här spelar Martin och Petter på stora bastrummor. Sedan kommer Anders in och spelar på ett annat instrument, som vi kanske tror att du kan gissa vad det heter!

Harpan är ett stort stränginstrument som man spelar med både händerna och fötterna! Pedalerna längst ned gör så att strängarna kan få en annan ton. Harpan har många strängar, 47 stycken. Tänk på att en fiol bara har fyra! Ju längre sträng, desto djupare ton. Harpan är ensam i sin familj och står lite för sig själv på scenen, långt fram på kanten för att höras. Delphine spelar lite ur en opera som heter Beatrice di Tenda.