Madeira River av Philip Glass (f. 1937)
Det är en sats ur en balettsvit från 1993, arrangerad för slagverksensemble. Philip Glass var en av förgrundsgestalterna i den så kallade minimalismen, som uppstod i New York på 1960-talet, till viss del som en motreaktion till den alltmer komplexa modernistiska musiken. Andra minimalister var Steve Reich, John Adams och Terry Riley. Just Madeira River är inte typiskt minimalistiskt, men spår av det hörs i de ganska simpla harmonierna och den repetitiva strukturen.
Instrument: marimba, vibrafon, stämda metallrör, små stämda gongar, samt en klaviatur med ett orgelljud.
Dmitrij Sjostakovitj (1906-1975)
SONs fyra slagverkare har gemensamt att de älskar Sjostakovitjs musik!
– Delvis säkert för att han skrev så roliga och meningsfulla saker för slagverkare att spela i sina orkesterverk, berättar Martin Orraryd.
– Under pandemin, när det fanns lite extra tid över, transkriberade jag ett gäng av Sjostakovitjs pianostycken för tre eller fyra slagverkare, bara för skojs skull. Vi spelade igenom styckena, mest för att ha något att göra, utan att framföra dem offentligt. Sen dök tillfället upp som mynnade ut i den legendariska Gusumskonserten, och nu tar vi chansen att spela några av styckena igen, säger Martin.
Det vi spelar är mestadels från ”24 Preludier och fugor, Opus 87” för piano, som är en slags hommage till Bachs "Das Wohltemperierte Klavier", alltså ett preludium* och en fuga** i samtliga 24 tonarter. Vi har valt ut våra favoriter, och de som vi tycker gör sig bäst på slagverksinstrument.
Instrument: marimbor, vibrafon, xylofon, klockspel, gong.
* Preludium betyder förspel, inledande musikstycke; en typ av fristående pianokomposition. Preludium förekommer ofta som titel på fristående stycken.
**Fuga, (latin fuga, 'flykt'), är ett oftast klassiskt musikstycke där kompositören ″leker″ med olika variationer av en melodislinga genom att på olika sätt repetera den igenom två eller flera stämmor. Även tempot eller rytmen kan vara varierad, vilket gör att en fuga ofta är olämplig som dansmusik.
Martin Orraryd har även arrangerat ett utdrag ur första satsen i Sjostakovitjs 11:e symfoni, ”Året 1905”, hans favoritsymfoni. Den första satsen målar upp bilden av en bedrägligt stilla frostig januarimorgon i St. Petersburg, när obeväpnade arbetare och deras familjer samlas för att marschera upp till Vinterpalatset för att fredligt demonstrera mot dåliga arbetsvillkor. I den andra satsen öppnar tsarens soldater eld mot demonstranterna, och det blir en massaker som sedan blir upptakten till den så kallade 1905-revolutionen.
Instrument: marimbor, vibrafon, 3 pukor, 3 gongar, virveltrumma, tamtam, rörklocka
Lou Harrison (1917-2003)
Han växte upp i San Fransisco, där det fanns en stor asien-amerikansk befolkning. Hans hem var dekorerat med allehanda asiatiska artefakter, och Lous fascination för Asien följde honom genom livet och i hans musik. Han började tidigt i sin komponistkarriär använda sig av olika asiatiska instrument, och hans musik var ofta en typ av världsmusik, långt innan det begreppet myntats. Speciellt intresserad var han av den balinesiska gamelanmusiken, som bland annat spelas på stämda gongar. Precis som sin vän, kollega, och tidvis älskare John Cage (Harrison var öppet homosexuell redan från 17-årsåldern, något som inte var vanligt vid den tiden), var han fascinerad av klanger och ljud, och han blandade ofta in ”skrotinstrument”, som bromstrummor, plåtburkar och soptunnor i sina kompositioner. Lou Harrison var också dansare, och hans musik är ofta tydligt rytmisk och dansant.
Instrument: violin, metallrör, metallplåtar, tvättbalja, tamtam, gongar, blomkrukor, windchimes, bastrumma, virveltrumma, tomtoms, slagfjädrar från golvur, plåtburkar, liggande kontrabas spelad med pinnar, sistra (ett slags skrotiga bjällror), tempelblock, trianglar.
