A Case of Joni

I år fyller Joni Mitchell 80 år. Hon förändrade genren singer-songwriter på 1960- och 1970-talen, med sina personliga, utlämnande texter och nyskapande musik. Joni Mitchell satte sin prägel på en hel generation, och blev stilbildande med låtar som Big Yellow Taxi och Woodstock. I den här konserten tolkar Norrköpings Symfoniorkester och Karin Oscarsson hennes musik.  

Karin Oscarsson är skådespelerska och sångerska på Östgötateatern. För något år sedan gjorde hon en soppteater med Joni Mitchells musik, och hon är mycket glad över att få återvända till Jonis värld.  

– I början av 2000-talet arrangerades en del av Jonis musik för orkester, så det känns helt naturligt att få lyfta det här materialet till Norrköpings Symfoniorkester, säger Karin Oscarsson. 

En konstnär som också gör musik  

Joni Mitchell föddes i en amerikansk-kanadensisk familj 1943. Hennes första kärlek var bildkonsten. Hon såg sig själv som en konstnär som också gör musik. Hon målade till exempel bilderna till sina skivomslag själv.   

Som barn tog Joni Mitchell pianolektioner och skrev poesi. Hon hoppade av skolan tidigt. Hängde på jazzklubbar, och lärde sig spela gitarr på egen hand. Sedan hon drabbats av polio som 9-åring var hennes vänsterhand svag. Det gjorde att hon fick hitta på egna sätt att stämma gitarren för att kunna spela. Joni Mitchell anser själv att det här hjälpte henne att hitta nya vägar i musiken. Som hur hon använde sus-ackord, alltså ackord som varken är dur eller moll – men leder dit.  

– Hon är helt unik i hur hon skapar harmonier, säger Karin Oscarsson. Folk sa till henne att ”du kan väl inte ha två sus-ackord efter varandra”. Och så svarade hon ”ett sus-ackord är att ställa en fråga, och jag har många frågor”.   

Joni Mitchell och stor orkester – hur går det ihop?  

–  Jättebra! Hon lär ha sagt att när hon komponerar på gitarr hör hon en orkester. De tre översta strängarna är blåset, och de understa är fiol, cello och bas. 
–  I konserten spelar vi också en speciell version av sången Judgement to the Moon and Stars, som också kallas Ludwig’s Tune. Den är Jonis hyllning till Beethoven. Den handlar om hans kamp i skapandet, omvärldens förväntningar och om att våga följa sin passion. Något hon identifierade sig med. 

Minns du hur du upptäckte Joni Mitchell?  

–  Mitt första stora intryck kommer från filmen Love Actually. I en scen får Emma Thompson veta att hennes man är otrogen. Då lyssnar hon på Joni Mitchell och man får höra Both Sides Now. Jag tänkte, ååh, vad är det här för musik? Alltså, det öppnar sig i ens inre!   

Joni Mitchell skrev Both Sides Now när hon var i 20-årsåldern. Hon återvände till låten runt 40 år senare, när musiken arrangerades för orkester.  

–  Och då fick den plötsligt en annan tyngd och berättar om en äldre kvinna som ser tillbaka på sitt liv och kommer fram till att det bara är illusionerna man minns av livet och kärleken. 

Both Sides Now får vi höra i konserten. Vad kan vi förvänta oss mer?  

–  Vi berättar om Joni Mitchell genom hennes musik. Det blir sång, poetisk gestaltning och fin ljussättning. Det är en helpaketerad musikalisk resa där jag får vara guide.  

Karin Oscarsson spelar piano i konserten. Förutom symfoniorkestern får hon får sällskap av en kompgrupp med Pelle Lind på gitarr, och Johan Strindberg på bas. Låtarna kommer från flera av Joni Mitchells mest kända album, exempelvis debutplattan Song to a Seagull från 1968 och Blue från 1971. 

Varför heter konserten A Case of Joni?  

– En av hennes mest berömda låtar heter A Case of You. Det är en otroligt vacker sång som beskriver en stor kärlek som tagit slut. Så det är en lek med orden.   

Karin Oscarsson har fått idén till konserten, och arbetat fram den tillsammans med Martin Orraryd, slagverkare i SON. Och hon ser så mycket fram emot att få jobba ihop med symfoniorkestern.  

–  Det är en bucket list-grej! Och så härligt att få hylla Joni, en fantastisk artist som varit så banbrytande och är så betydelsefull för musiken. Hon fyller 80, men fortsätter att uppträda och skapa. Jag vill bara att alla ska få komma och dyka ner i hennes universum.  

Text Maria Hovberg