Kära konsertbesökare! I dessa tider av prövning för vårt samhälle tycker vi på SON att det är särskilt viktigt att bidra till att upprätthålla ett pulserande kulturliv. Därför erbjuder vi nu SONs digitala scen under den tid då vi tvingas hålla våra konsertsalar stängda för publik. Vi har på rekordkort tid lagt om programmet, bytt solister och dirigenter och skapat ett nytt utbud som alla musikälskare kan ta del av online. Välkommen!
Johann Sebastian Bach (1685-1750)
Svit nr 2 h-moll (BWV 1067)
Ouverture
Rondeau
Sarabande
Bourrée I & II
Polonaise
Menuett
Badinerie
1717 anlände Johann Sebastian Bach till den lilla staden Köthen efter att ha fått sparken som organist i Weimar. I sin nya befattning som hovkapellmästare hos kurfursten skulle han komma att skriva nästan alla sina världsliga kompositioner: konserter, sviter för orkester och klaver, kammarmusik och mycket annat. Bach trivdes bra med arbetet, fick god lön och gavs möjlighet att ge sig ut på kortare studieresor. Men dessvärre blev tiden i Köthen bara sex år. Fursten gifte sig då med en totalt omusikalisk prinsessa, vilket fick till följd att kapellet upplöstes och Bach drog vidare mot Leipzig där åter helt nya uppgifter väntade. Även om slitet som kantor i den stadens Thomaskyrka var mycket betungande, kunde Bach inte helt lämna den världsliga instrumentalmusiken. I Leipzig fanns nämligen också en väl utvecklad musiktradition, och en orkesterförening vid namn Collegium musicum, grundad av hans gode vän Telemann.
1729 tog Bach över ledningen för denna institution, vilken hade ett aldrig sinande behov av musik. Naturligtvis kände Bach kravet att hjälpa till att skaffa fram musik, och eftersom han var en synnerligen praktiskt lagd man, tog han fram sina äldre verk från tiden i Köthen, och bearbetade dem för detta nya forums behov. Det är troligt att han 1738-39 letat fram originalet till den nu aktuella orkestersviten i h-moll – den med en solistisk flöjtstämma. Detta är den mognaste och mest älskade av alla hans sviter. Pärlbandet av de stiliserade danssatser som här passerar revy är hämtade från barockens populära modedanser.
Maurice Ravel (1875-1937)
Svit ur Ma Mère l’Oye – Gåsmors sagor
1. Pavane
2. Tummeliten
3. Pagodernas härskarinna
4. Samtal mellan Skönheten och Odjuret
5. Den magiska trädgården
Många av Maurice Ravels orkesterverk har ett ursprung som pianostycken, vilka han senare klädde i fantasirik orkesterdräkt med smak, finess och raffinemang. Så är även fallet med Gåsmors sagor från 1908. Det var för de nära vännerna Godebskis båda pianospelande barn, Mimie och Jean, Ravel komponerade musiken, och även om han också själv älskade sagor, så utgick han från barnens favoritberättelser. Sedan dröjde det fram till 1911 innan han instrumenterade och omarbetade musiken med så stor verkan att den även använts som balett. Handlingen följer Charles Perraults sagor om Törnrosa och Tummelisa.
Vi får höra en långsam, graciös dans i miniatyrformat med ett ständigt upprepat tretonstema som ackompanjemang, och ett litet porträtt av Tummelisa. Pagodernas härskarinna skildras när hon tar sig ett långt, ceremoniellt bad i form av en liten pentatonisk, kinesisk marsch i träblåsarna. Vi får också möta skönheten (klarinett) och odjuret (kontrafagott). Det fula (men godhjärtade) odjuret vinner slutligen den skönas hand och förvandlas till en ståtlig prins. Så avslutas denna fantasieggande svit med Den förtrollade trädgården, en epilog där Törnrosa alltså åter vaknar, till verkligheten och kärleken.
Text Stig Jacobsson
