Roms pinjer
Ottorino Respighi (1879–1936)
Respighi är den ledande italienske tonsättaren efter Puccinis dagar. Han är en utomordentlig instrumentatör, och den konsten lärde han sig av Rimskij-Korsakov i St Petersburg. Få tonsättare har på ett mer måleriskt och övertygande sätt skildrat sin hemstad än Respighi, och framför allt har han gjort det i de färggranna orkestersviterna Roms fontäner, Roms pinjer och Romanska fester.
Alla dessa sviter är fyrasatsiga, men de kontrasterande satserna går över i varandra utan paus. Roms pinjer uruppfördes den 4 december 1924 – men det var när Toscanini tog med sig verket till sin debutkonsert med New Yorkfilharmonikerna som det började sin erövring av världen. Dagen efter dirigerade för övrigt tonsättaren själv stycket i Philadelphia, och i programbladet hade han skrivit: "Medan tonsättaren i sitt föregående verk, Roms fontäner, försökt skildra sina naturintryck i toner, har han i Roms pinjer använt naturen som utgångspunkt för utflykter, för att minnas och få visioner. De sekelgamla träden dominerar så karaktäristiskt det romerska landskapet och står som ett testamente över de viktigaste händelserna i romerskt liv."
Den första satsen är Pinjerna i Villa Borghese. Barn leker och dansar, härmar marscherande soldater och krigar, skrikande och kvittrande som kvällens svalor. Pinjerna nära en katakomb är andra satsen – en gregoriansk melodi ger högtidlig begravningsstämning. Pinjerna i Janiculum betraktas med fullmåne över den berömda parken. I den här satsen introducerar tonsättaren grammofonen som orkesterinstrument. Att på detta sätt presentera en näktergal, väckte viss oro, och den ledande kritikern Ernest Newman menade att "realism av detta slag är för trivial att blanda med musik". Sedan dess har vi fått höra mycket av detta slag. Pinjerna vid Via Appia – den berömda antika vägen besöks i dimmig soluppgång. Den oupphörliga rytmen från otaliga steg driver musiken framåt. "I diktarens fantasi dyker en vision om gångna triumfer upp. Trumpeter smattrar, och armén av konsuler närmar sig glänsande i den nyligen uppstigna solens glans längs den heliga vägen för att i triumf närma sig Capitolium.
Tex: Stig Jacobsson
