Den här kortklassiker-konsertens program under ledning av franska dirigenten Marc Soustrot är en bukett av franska verk från olika epoker där Boléro av Ravel är den mest välkända.
Benventuo Cellini av Hector Berlioz
Konserten inleds med verket Benvenuto Cellini av Hector Berlioz, fransk kompositör från romantiska eran. Berlioz skrev en hel opera som var baserad på renässanskonstnären Benvenuto Cellinis skrytsamma självbiografi över sitt äventyrliga liv i 1500-talets Florens och Rom. Operan uruppfördes 1838 men premiären blev ett fiasko. Endast uvertyren fann nåd hos kritikerna och den grandiosa och härliga uvertyren har inte bara överlevt, den är ett sant mästerverk.
Symfoni nr 3 av Albert Roussel
Andra verket i kvällens konsert är Roussels tredje symfoni. Visst kan man i början av tredje symfonin dra vissa paralleller med Stravinskys rytmer. Visst finns det i Roussels musik även likheter med Debussy och Ravel. Efter uruppförandet 1930 sa tonsättaren själv: ”Såvitt jag kan döma efter att ha hört den, är symfonin det bästa jag skrivit, och jag tror det är det allmänna intrycket.” Att det är en ny tid märks inte minst i den senromantiska orkesterstorleken med tredubbla träblåsare, fyrdubbla trumpeter och tromboner, tuba, celesta, 2 harpor och en väl tilltagen stråkstyrka, och att vi tagit ännu ett steg i utvecklingen avslöjas av det rikhaltiga slagverket. Allt är emellertid behandlad med säker klarhet.
Boléro av Maurice Ravel
Konserten avslutas med Boléro. Ravels mest spelade och älskade musikstycke. Ravel var en fransk kompositör, pianist och dirigent. Han förknippas ofta med impressionismen tillsammans med sin äldre samtida Claude Debussy, även om båda kompositörerna förkastade termen. Verket bygger på en okonstlad spansk dans, en bolero, vars tema upprepas gång på gång utan att utvecklas det minsta – inte ens tonarten förändras. Inte förrän alldeles mot slutet. Det är just de små förändringarna som givit musiken mästarstämpeln. För även om temat är detsamma så skiftar instrumenteringen hela tiden. Musiken växer samtidigt i dynamik och intensitet från ensam flöjt till full orkester. Och under vägen har temat ändrat klangfärg på det mest raffinerade sätt också genom att många ovanliga instrument som ess-klarinett, oboe d’amore och olika saxofoner använts. Musiken var ursprungligen tänkt som balett, beställd av den kända ryska danskonstnärinnan Ida Rubinstein, och den uruppfördes av henne på Parisoperan 1928.
Kvällens dirigent
Marc Soustrot har under fyrtio år gjort sig känd som en inspirerande orkesterledare och arbetat med några av de mest kända orkestrarna i och utanför Europa. Man kan som exempel nämna Beethovenorkestern i Bonn, Staatskapelle Dresden, Residentie Orkest Den Haag, Bamberger Symphoniker, English Chamber och de filharmoniska orkestrarna i Köpenhamn, Stockholm Oslo, Helsingfors, Luxembourg, Barcelona och Tokyo. Han har även framträtt som operadirigent i Dresden, Stockholm, Monte-Carlo, Stuttgart, Madrid, Genève, Brussels, Köpenhamn och Oslo, med en repertoar som spänner från Offenbach till Berg. Sedan starten av sin karriär har hans specialitet inom ny musik och den franska orkesterrepertoaren vuxit fram. Han är för närvarande chefsdirigent för Aarhus Symfoniorkester i Danmark och avslutade 2019 en uppmärksammad tid som chefsdirigent för Malmö Symfoniorkester i Sverige, då han bland annat spelade in Saint-Saëns alla symfonier. Han har för övrigt spelat in åtskilliga, främst franska, verk för en lång rad skivbolag.