Robert Schumann: Pianokonsert a-moll, opus 54
Livet igenom upplevde Robert Schumann att han inom sig hade två kontrasterande personligheter: Den handlingskraftiga, framåtblickande Florestan och den drömmande, inåtvända Eusebius. I pianokonserten möts båda två redan i starten, när den inledande passionerade ackordkaskaden omedelbart följs av det poetiska huvudtemat, först i oboen och sedan i pianot. Konsertens tre satser utvecklas därefter till en formidabel musikalisk uppgörelse mellan de båda temperamenten, som i finalens sammansmälter till en sublim kombination av det energiska och det lyriska.
Schumanns mål var dock inte att gestalta sin egen inre konflikt – han ville skapa en helt ny typ av pianokonsert. Vid den här tiden, på 1840-talet, var det normala att pianostämman dominerades av rikt ornamenterat virtuoseri med orkestern som ackompanjerande bakgrund (Chopins pianokonserter är ett lysande exempel på denna stil). Schumanns vision var en konsertform där orkestern tog en mer aktiv roll och där samspelet mellan piano och orkester drev stycket framåt. Man kan inte säga annat än att han lyckades.
Uruppförandet ägde rum 1845 med Roberts fru Clara vid flygeln. Clara, som själv var både tonsättare och pianist, var en betydande medskapande kraft, och konserten har faktiskt vissa yttre likheter med hennes egen pianokonsert, komponerad tio år tidigare. Premiären blev hur som helst en succé och just det innovativa växelspelet mellan solist och orkester lovordades av tidningarnas recensenter.
Felix Mendelssohn: Hebriderna, konsertuvertyr
Under en resa till Skottland 1829, då Felix Mendelssohn även började komponera sin Symfoni nr 3 ”Den skotska”, fick han vid ett besök på ön Staffa inspiration till ett tema som han omedelbart skrev ned och skickade i ett brev till sin syster Fanny: ”För att få dig att förstå vilken utomordentlig inverkan Hebriderna hade på mig skickar jag detta, som dök upp i mitt huvud när jag var där”. Temat blev huvudmotiv i konsertuvertyren Hebriderna som komponerades 1830 och är ett tidigt exempel på romantisk programmusik. Verket har ingen utommusikalisk handling, utan vill förmedla känslan som landskapet väckte hos tonsättaren på samma sätt som det lilla motivet i brevet till Fanny.
