Stjärnpianisten Jablonski sätter Bacewicz på kartan
Den svenske pianisten Peter Jablonski erövrade världen redan som tonåring. Han har uppträtt med de främsta dirigenterna och orkestrarna i världen och är känd för sin naturliga och lediga spelstil i kombination med stor kännedom om pianorepertoaren.
I år fyller Louis De Geer och De Geerhallen 30 år och på invigningskonserten den 13 oktober 1994 spelade den då 23-årige Peter Jablonski.
– Jag spelade Rachmaninovs Paganinivariationer med dirigenten Jun’ichi Hirokami. Då hade min karriär precis satt igång. Min första soloinspelning kom ut runt 90–91 och det har runnit mycket vatten under broarna sedan dess. En och annan airmile har det också blivit, nästa år ska jag till exempel till Japan för trettioandra gången.
Den 7 mars kommer Peter till Norrköping för att framföra den polska kompositören Grażyna Bacewicz senromantiskt laddade, virtuosa och drömskt fantasifulla pianokonsert från 1949.
– Jag ser fram emot att spela Bacewicz i Norrköping! Beethovens Kejsarkonsert och Griegs pianokonsert i alla ära, men det är alltid kul att komma med något annorlunda och något som inte spelas så ofta. Det känns som att man gör en slags god gärning.
Musik som inte är så känd som den borde vara
Peter Jablonski har under de senaste åren arbetat med ett stort projekt som uppmärksammar musik av Grażyna Bacewicz som på senaste tiden tagit en plats bland 1900-talets mer betydande tonsättare. Under 2022 släppte Peter ett album med Bacewicz solopianomusik på det finska skivbolaget Ondine och spelade även in kompositörens två pianokonserter med Finlands Radios Symfoniorkester. Pianokonserterna har han därefter framfört med såväl Stockholms Filharmoniker och Göteborgs Symfoniker som Polska Nationella Radioorkestern. Och nu härnäst med Norrköpings Symfoniorkester.
– Jag hade en linje med skivbolaget om att försöka spela musik som inte är så pass känd som den borde vara. Skivan med Bacewicz första pianosonat som kom ut för två år sedan har gått riktigt bra bland kritikerna och vunnit priser såsom Gramophone Editor's Choice. Kanske är det bland annat för att det är musik som många inte känner till sedan tidigare.
– När jag spelade in den första sonaten tror jag att det var den andra eller tredje inspelningen någonsin. Även fast den funnits i 70 år. Den fanns inte ens utgiven i notform, utan jag jobbade med det polska musikbolaget PWM som gav ut noterna för första gången.
Varför har Bacewicz inte blivit mer uppmärksammad förrän nu?
– Jag tror att det är många olika variabler. Inte minst det att vi pianister gärna håller oss till det vi känner till. Även orkesterchefer och konsertagenter går gärna i spår man gått i förr.
Peter berättar att det finns otroligt lite info om Bacewicz överhuvudtaget. Det finns nästan inga böcker om henne men de få skrifter som finns har han skaffat.
– Jag tog reda på vem som uruppförde en av de pianokonserter vi spelade in. Han heter Jerzy Maksymiuk och är en känd polsk dirigent, men innan han blev dirigent var han pianist. Jag ringde och pratade med honom om hur det var att jobba med Bacewicz, han kände henne personligen.
Hur skulle du beskriva Bacewicz musik?
– Generellt sätt tycker jag hennes musik är lätt att ta till sig, den är väldigt direkt. För publiken är det ingenting att vara rädd för. Det var inte många kompositörer under den tiden som fortfarande jobbade med harmonik och melodik på det sättet som Bacewicz gör. Det är kraftfullt och mycket rytmer, folkmusikinspirerat kan man säga. Om man ska dra några paralleller så kan musiken liknas vid sen Bartok och Prokofjev.
– Bacewicz själv sa dock att hon inte ville att man skulle analysera hennes musik. Hon var inte intresserad av analys. Om man kan analyseras, om man kan stoppas i ett fack och bli förklarad – då utvecklas man inte som artist. Det är ett ganska intressant sätt att tänka på.
Hur skulle du beskriva pianokonserten du kommer att framföra?
– Pianokonserten är väldigt kul att spela eftersom den har en så fin dialog mellan pianot och orkestern. Andra satsen är en slags variation på en polsk folkvisa med en väldigt vacker nästan lite mystisk stämning. Tredje satsen är baserad på en polsk folkdans som kallas oberek – en vild och rustik folkdans. Och så finns det en väldigt virtuos, galen kadens i första satsen.
– Bacewicz sa att hon inte tyckte om Chopin men det är klart att det finns lite Chopin-influenser också. Pianokonserten vann andra pris i Chopin-tävlingen för kompositörer på sin tid. Det är ganska fenomenalt att den har funnits sedan 1949 och min inspelning är en av de absolut första som har gjorts med en riktigt bra, stor orkester. Det är lite unikt, för när man spelar in Griegs Pianokonsert så finns det väl 400 andra inspelningar att välja på.
Är det fler musiker som tar upp Bacewicz musik på grund av dig?
– Jag vet inte om det är tack vare mig men det verkar som det är fler och fler som spelar hennes musik. Jag var väl med på något sätt och startade en Bacewicz-våg och det är jag bara glad för.
Grażyna Bacewicz var både firad och unikt framgångsrik som kvinnlig tonsättare under sin levnad. Hon tog examen i komposition vid konservatoriet i Warszawa och kombinerade sitt komponerande med livet som turnerande pianosolist fram till mitten av 1950-talet. Därefter ägnade hon sig enbart åt att komponera. Konserten för piano och orkester från 1949 skrev hon till 100-årsminnet av landsmannen Frédéric Chopins död. Med en längd på omkring 20 minuter är konserten genomsyrad av Bacewiczs omisskännliga kombination av djärva grepp och formmässig precision, där den polska folkmusiken löper som en röd tråd genom stycket. Den inledande satsen bygger på två kontrasterande teman inspirerade av traditionella polska sånger. Det svänger om dialogen mellan pianot och orkestern och satsen slutar med en vild kadens.
Text: Sara Lovisa Lagman
