Kortklassiker: Tjajkovskijs 6:a

Pjotr Tjajkovskij Symfoni nr 6 "Pathétique"

Pjotr Tjajkovskij (1840–1893) är Rysslands mest berömda tonsättare av melodiös och romantisk, känslomässig musik. Tjajkovskij hade ett problemfyllt liv. Han kämpade med samhällets tryck mot homosexualitet och med egna kval över sin läggning. Han ingick ett äktenskap som för hans del redan någon vecka efter vigseln resulterade i nervöst sammanbrott och självmordsförsök. I sin musik omvandlade han sitt känsloliv till laddade känslofulla berättelser; svidande vackert och hjärtslitande skönt.

Kvällens konsert innehåller Tjajkovskijs sjätte och sista symfoni. Han kallade själv den för en ”programsymfoni” men ville inte berätta vad den handlade om. Pathétique, på ryska Patetičeskaja, betyder lidelsefull eller känslomässig, inte väcka medlidande, utan ett ord som tangerar ett lidande. 

Tjajkovskijs eget rekviem

Det finns tecken som tyder på att Tjajkovskij komponerade symfonin som sitt eget rekviem. I hans anteckningar står att läsa ”Symfoniplanens grundessens är LIVET. Första delen – helt impulsiv, förtröstan, verksamhetslust. Måste bli kort. (Final: DÖDEN – till följd av sammanbrott.) Andra delen kärlek; tredje besvikelser; fjärde slutar slocknande (också kort).” 

Verket är fullt av kontraster och pendlar mellan skönhet och avgrund. Samtliga satser beskriver djupt elände och i den långsamma finalens sorgliga Adagio lamentoso kan man erfara upplevelsen av ett upphörande…

Tjajkovskij dirigerade själv uruppförandet 28 oktober 1893 i Sankt Petersburg. Två dagar senare tillägnade han symfonin till systersonen Vladimir Lvovitj Davidov, som han till sin stora förtvivlan varit förälskad i. En vecka senare avled han 53 år gammal. En del menar att han med berått mod drack ett glas okokt vatten. Andra påstår att han intog arsenik, antingen av fri vilja eller påtvingat, efter skandalrykten om ett förhållande med sonen till någon vid tsarens hov. 

Tjajkovskij ansåg själv att Symfoni nr 6 var hans bästa komposition. Den har setts som ett förebud, ett självmordsbrev och ett slags vittnesmål om homosexuellt martyrskap.

Text av Catarina Ek